Juldagen 2008 tillbringade vi ett par timmar på jourtandläkaren i Örebro. Oliver började klaga i går på julaftonskvällen att han hade ont i tanden. Efter att han somnat sov han väldigt oroligt och gnällde oroväckande mycket i sömnen. Och i morse skrek han rakt ut hela tiden att det gjorde ont och han ville varken äta eller dricka.
Ringde in till jourkliniken, som för övrigt ligger i samma hus som specialist barkliniken och vi fick en tid två timmar senare. Bara att äta frukost och ge sig iväg.
Var då en väldigt orolig mamma eftersom de inte hade lustgas på den avdelningen och han skulle få lugnande i stället.Väl där tog de kort på den onda tanden och kunde konstatera att det var kört för den. Den gick inte att rädda utan måste alltså dras ut.
Den underbara tandläkaren förstår efter att ha läst journalen att det tagit lång tid och många besök för att kommit till den punkt där vi står i dag i behandlingen. Hon inser dilemmat och vet inte riktigt vad hon ska göra, eftersom hon inte vill förstöra det vi sakta har byggt upp.
Till slut lägger hon en bedövning i alla fall, som går riktigt bra även utan näsan och skrapar rent i tanden och slutar med att lägga i en massa som ska ta död på nerven. Talade om att hon varit och rotat så djupt att det blödde och han troligtvis kommer få väldigt ont när bedövningen släpper, så hon tyckte vi skulle se till att ha alvedon hemma.
Nu är läget att vi får ringa till vår sköterska viktoria på Måndag och snarast få en tid föratt dra ut den!!!!
När vi var på väg till bilen efteråt och jag berömde honom för att han va såå duktig svarade han:
Ja visst va jag, men jag var jätte jätte jätte rädd när jag skulle få dropparna.
Min lilla krake, han får gå igenom så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar