För fem år sen....

Var jag på USÖ vid den här tiden. Den 26 skulle vi åka till Åre och vara borta en vecka. Oliver var 22 dagar gammal och hade inte bajsat på 10 dagar!!! Jag insåg att vi inte kunde åka bort med honom utan vi åkte akut till USÖ. Vi hade varit in dagen före men blivit hemskickade och innan vi beslöt oss för att åka igen var han helt apatisk och började bli uttorkad.
Vi blev genast tagna på allvar denna gång och blev inlagda och de tog massa prover och en kontraströntgen.Ingen trevlig undersökning,men dock så nödvändig.Kladdigt med bajs överallt blev det.
På natten fick vi besked om att vi troligtvis skulle transporteras till Uppsala följande dag och diagnosen var sannolikt Aganglionos, eller Hirschsprungs sjukdom som den oxå heter.. Följande timmar skedde flera tarmsköljningar på min lilla bebis som var full av bajs i den lilla magen.

Det blev så att Oliver o jag fick åka ambulans till Uppsala och Anders stog kvar i Örebro med en tom barnvagn. Det kändes väldigt overkligt när det hände, att min lilla nyfödda bebis var allvarligt sjuk, och kanske skulle få stomi.

Anders och de stora barnen stog då inför dilemmat,Åre eller inte. Stugan var betald bara någon dag tidigare på sista minuten erbjudande, så om de inte åkte skulle vi inte få tillbaka några pengar.
Till sist kom de överrens om att åka, dock en dag senare än tänkt. De fick ju inte följa med till Uppsala ändå eftersom det är bestämt att en så liten har inte behov av båda föräldrarna.

Vi har pratat om den här tiden nu i efterhand, och Anders har berättat att han har inga som helst minnen från den Åre resan, bara själva transporten upp och tillbaka, och även när de kom till receptionen och han skulle hämta nyckeln. Den trevliga receptionisten sa då glatt: och ni är fem personer
Nej, svarade Anders, vi är bara tre.
Jag och Oliver låg ju kvar i Uppsala i tio dagar, så när fjällsemestern var slut åkte de direkt till Uppsala och hälsade på oss i ett par timmar.
Fem år sen, och denna Hirschsprungs är forfarande med oss, varje dag.