6-årskontroll

Oliver har varit på kontroll på BVC för sista gången. Till hösten lämnas han över till skolsköterskan. Min minsta lilla prins, som är så olik de andra två. Han berättade för BVC sköterskan precis vad de gör i Uppsala och vad vi gör hemma. Hon påpekade va oberörd han var inför faktumet att han skulle få en spruta. Han satt o lekte vid syntavlan och småsjöng, även om jag vet att han var naturligtvis väldigt orolig inför vaccinationen.
Hon kom i håg, när jag var på samma kontroll med A, och va rädd hon var. Skrek o gömde sig och jag fick mordhålla mina armar runt henne(Vilket jag minns kändes fördjävligt rent ut sagt).
Känns mycket bättre när de små liven samarbetar.
27.5 kg och 122 cm lång, Stor var han redan när han föddes =)

Hopps bara natten inte blir för jobbig. Han kändes lite varm och armen var väldigt öm på honom när han la sig.

Mormors hus..... :(

Brann ner i natt. Det känns så konstigt. Det brann ner till grunden och inget finns kvar. Alla minnen och saker som foton, gamla saker och alla dukar som mormor virkat. Bara aska kvar.....Är så ledsen för mammas och SE,s skull.
Branden började i går mitt på dagen, ett ljus på köksbordet som blev bortglömt, bordet tog eld, och väggen och till sist taket. När morbror kom hem brann det för fullt och han rusade igenom elden i köket för att rädda katten. Brandkåren kom och släckte, men det blev väldigt rökskadat.

Sen kl tre i natt gick en tant här i byn upp, och såg över sjön stora lågor, hon ringde 112 och talade om vart det brann, för det såg hon vart det var. troligtvis fanns det glöd kvar som låg o pyrde som till slut blossade upp. Den här gången fanns det ingen återvändo. Nu är bara grunden kvar.
Det känns så defenetivt på nå sätt. Allt som försvinner vid en brand och inte kan fås tillbaka. Visst är jag glad för att ingen blev skadad eller ännu värre, dog. Men det är väl så vi funkar, vi människor. Man tänker Tänk om......

Ja, nu får jag vårda mina minnen och minnessaker från mormor så det finns något kvar.
Saknar dig lilla mormor, men det är allt tur att du slapp uppleva en katastrof som denna.

I går vart min lilla kille sex år. Sex år sen vi fick se hans lilla runda ansikte för första gången. Det runda allvarliga ansiktet med de stora rådjursögonen som bara titta som oförstående på oss. Glömmer inte Mariettes ord ett par veckor efter födseln, när hon tittar på hans blick o utbrister: Det är nå fel på han, ser du väl. Det måste det vara. O jag skrattar bort det med nej, vaddå? Även om jag oxå kände det på mig, inners inne.

Det är klart att det kunde varit värre, som en del uttrycker det. Det har kunnat vara nån obotlig sjukdom eller cancer tex. Jo visst kan det det, men han har ju oxå kunnat vara frisk, brukar jag svara då. Det är en klen tröst att det kunde vara värre, när man jävligt trött på den vardag man har. Att man blir så uppbunden av att vara hemma för att ge klyx, över att Oliver blir o må dåligt o kräks, när han blir helt slut o inte orkar äta, o framför allt när vi är hos doktorn o de måste sticka in fingrar i baken på honom. När han ligger på britsen o man ser gråten i ögonen på honom, då är man inte glad över att det inte är värre ändå :(

Vi var till Uppsala i förrgår på tarmreapi.Hon skulle naturligtvis känna i baken o Oliver började halvgrina o ville inte ta av sig kalsongerna. Efter lite lirkande fick vi av honom o undersökningen vart gjord.Han fick prova knipa o trycka på så hon kännde vilka muskler han använder, o att han gör rätt. Han fick även ett klyx o sätta sig på toaletten o hon visade hur han ska sitta bäst och att han ska använda magmusklerna mer.
Gick väl så där.
Efter toalett besöket fick han en liten sladd i baken som var kopplad till en dator där han kude se på ett diagram hur hårt han kunde knipa o trycka på. Det tyckte han ändå var rätt roligt.

Besöket gick väl rätt bra ändå och nu ska vi träffa doktorn i slutet av Maj. På kvällen när han la sig sa han att Tänk om jag kunde komma i håg att det inte gör så ont med fingret i baken. Det kändes som jag hade slangen där.
Ja, hur gör man ? Jag vet ju att när vi kommer dit i slutet av maj, då kommer han grina lika mycket som nu o inte vilja ta av sig kalsongerna.
Slutsats = Man är inte glad att han "bara" är född med hirschsprungs sjukdom.