I går vart min lilla kille sex år. Sex år sen vi fick se hans lilla runda ansikte för första gången. Det runda allvarliga ansiktet med de stora rådjursögonen som bara titta som oförstående på oss. Glömmer inte Mariettes ord ett par veckor efter födseln, när hon tittar på hans blick o utbrister: Det är nå fel på han, ser du väl. Det måste det vara. O jag skrattar bort det med nej, vaddå? Även om jag oxå kände det på mig, inners inne.
Det är klart att det kunde varit värre, som en del uttrycker det. Det har kunnat vara nån obotlig sjukdom eller cancer tex. Jo visst kan det det, men han har ju oxå kunnat vara frisk, brukar jag svara då. Det är en klen tröst att det kunde vara värre, när man jävligt trött på den vardag man har. Att man blir så uppbunden av att vara hemma för att ge klyx, över att Oliver blir o må dåligt o kräks, när han blir helt slut o inte orkar äta, o framför allt när vi är hos doktorn o de måste sticka in fingrar i baken på honom. När han ligger på britsen o man ser gråten i ögonen på honom, då är man inte glad över att det inte är värre ändå :(
Vi var till Uppsala i förrgår på tarmreapi.Hon skulle naturligtvis känna i baken o Oliver började halvgrina o ville inte ta av sig kalsongerna. Efter lite lirkande fick vi av honom o undersökningen vart gjord.Han fick prova knipa o trycka på så hon kännde vilka muskler han använder, o att han gör rätt. Han fick även ett klyx o sätta sig på toaletten o hon visade hur han ska sitta bäst och att han ska använda magmusklerna mer.
Gick väl så där.
Efter toalett besöket fick han en liten sladd i baken som var kopplad till en dator där han kude se på ett diagram hur hårt han kunde knipa o trycka på. Det tyckte han ändå var rätt roligt.
Besöket gick väl rätt bra ändå och nu ska vi träffa doktorn i slutet av Maj. På kvällen när han la sig sa han att Tänk om jag kunde komma i håg att det inte gör så ont med fingret i baken. Det kändes som jag hade slangen där.
Ja, hur gör man ? Jag vet ju att när vi kommer dit i slutet av maj, då kommer han grina lika mycket som nu o inte vilja ta av sig kalsongerna.
Slutsats = Man är inte glad att han "bara" är född med hirschsprungs sjukdom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar